Slicka sina sår....

Igår kväll kände jag sådan oro igen. Många tankar gick runt i huvudet. Hur kunde jag utsättas för misshandeln i fem år? Varför var jag så dum att jag stannade kvar och lät honom kontrollera mitt liv. Offerkoftan hängde löst på igen....

Efter att ha suttit en stund på balkongen och andats in den friska vinterluften så gick oron över och jag kunde somna. 
Såren kommer aldrig att helt läkas men jag får lära mig att leva med mitt bagage. Slicka såren och försöka fokusera på framtiden istället.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0